​

Vi köpte vår första hund 1976, en schäfertik som blev 12 år. Från början var det inte tänkt att hon skulle bli någon bruks- eller lydnadshund, men efter det att vi gått en kurs på Sundsvalls BK väcktes intresset och vi började så smått tävla med henne. Ungefär samtidigt lärde vi också känna en kelpiehane, Kangaroo Action. Första gången vi ser honom gör ju naturligtvis John-Åke bort sig och frågar vad det är för blandning i honom..!

1981 hade bruksintresset tagit tag i oss och vi funderade på en ny schäfer, men ödet ville annorlunda. Vi träffade en liten 13 veckors kelpiehane som sökte ett hem, Lantgårdens Rally, men vi skulle inte ha en ”sån där” utan en ny schäfer. Men Rally tog oss med storm och vi var sålda på rasen. Dessutom var det Kangaroo Action som var pappa till honom och det gjorde ju att man inte kunde låta bli att vara stormförtjust! Rally blev sedmera godkänd i högre sök.
 

1989 köpte vi Aussie Actions Chocolate Cutie, som var efter Noongah Black Attack och Yttergårdens Red Oongies Lassie. John-Åke tävlade med henne främst i sök och förde upp henne till SeBCh. Dessutom blev hon också SeUCh och Korad. Hon fick också valla lite, både får och nöt och hon visade goda vallanlag.
 

Först 1991 kände vi oss mogna och tyckte att vi hade den kunskap som behövdes för att börja med uppfödning.
Vi parade Cutie med Nemårs Domino och hon fick sin första kull i januari 1992. Hennes andra kull var med Nemårs X.o. och den kullen föddes 1994, sedan dess har det rullat på. 

Cutie gav oss också idén till vårt kennelnamn, vi förkortade Cutie (sötnos, fritt översatt) och lade till det engelska ordet för barn och så kom namnet Cukids till. 

Vi har valt att följa tiklinjen i vår avelsverksamhet, eftersom vi tycker att den är bra. Även Cuties syskon har varit bra, både inom bruks och vallning.

Målet för vår avelsverksamhet har varit att få fram friska, sunda hundar. Dessutom är det viktigt att de följer rasstandarden, både den exteriöra och den mentala delen. Även om man, som uppfödare, alltid försöker göra sitt bästa, så är det tyvärr så att det ibland blir mindre bra men då måste man ta ansvar för det.

Vallningen tycker vi är en viktig del i kelpiens arbete. Vi tror att vallet måste bibehållas för att kelpien ska ha den fina följsamheten och lyhördheten som den är känd för.

En hel del framgångar har vi fått tack vare våra härliga valpköpare. Det är flera som har blivit bruksmeriterade, några tjänstehundar och lydnadschampions. I utställningsringarna har flera visat goda resultat. Några hundar har dessutom använts i avel av andra uppfödare. 2007 fick vi också Svenska Kennelklubbens Bruksuppfödarpris!

​

Ny erfarenhet blev det också med Fogerty från vår F-kull. Fogerty och husse började nämligen valla! Efter en helg då John-Åke fick prova på med Fogerty blev det en anmälan till en vallvecka som gav mersmak. Mycket träning gjorde att Fogerty blev godkänd vallhund. Vet man inget om vallning så kan vi enkelt säga att det inte är det lättaste man ger sig på när det gäller hundverksamhet..!

 

En viktig del i uppfödningen är att man har tid med kullen. Viktigt är att socialisera valparna, att ge varje valp enskild tid samt att även utföra lite valpövningar. Allt för att valpköparen ska ha de bästa förutsättningar för sin nya kompis.
Vad de flesta valpköpare inte vet, är att det inte bara är roligt och gulligull att ha en valpkull. Tidig morgon och sen kväll och lite trötta kroppar är en vardag vid dessa tillfällen. Men nöjet överväger och det är väl därför man fortsätter - det är ju roligt att följa de små liven upp i åldern! En del i uppfödarverksamheten är ju också den kontakten man får med valpköparna. Man får en stor släkt att hälsa på och som ibland gästar en!

​

"På äldre dar" drabbades John-Åke dessvärre utav hjärtproblem och efter en tid tog vi därför beslutet att inte ta fler valpkullar. Vi ville dock gärna ändå att kennelnamnet skulle få leva vidare och valde därför att överlåta det till en utav våra tidigare valpköpare, Evelyn Edblad.

​